Nu har vi vecka 32 här vilket betyder att vårt nästa besök till TAYS är efter några dagar. Det är både med förväntan och oro jag ser framemot det. Vi kommer troligen få veta mera om babyns bråck och hur hjärnan har utvecklats. Vi vet alltså inte vilka besked vi får. Nu under 2 månaders tid har vi endast varit till KIURU på ultra och det säger ju sig själv att kunskapen är mindre där än på TAYS eftersom det är ett mindre sjukhus.
Men vi hoppas på det bästa och hittills har jag haft en vilding i magen så nog verkar han må bra.
Själv mår jag också rätt bra, bara jag tar det lugnt så sammandragningarna hålls borta.
Men inte kan jag säga att det är lätt att vara höggravid med en som är snart två år.
Och som alltid när ett TAYS besök närmar sig så sover jag sämre, ligger vaken och funderar och grubblar.
Men annars rullar livet på och nog har jag vant mig vid den här situationen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar